Debatten om hur mycket staten ska göra i ett samhälle pågår för jämnan och det finns många olika uppfattningar, i första hand mellan höger och vänster men också inom olika partier. Men kring få frågor finns det nog en så stark samsyn när det gäller vem som bär ansvaret som det finns kring trygghetsfrågor. Detta är nämligen en av samhällets grundläggande uppgifter: att upprätthålla lag och ordning. Människor måste respektera varandras friheter och egendom. Att säkerställa att så sker är polisens ansvar. Men någonstans därefter börjar också samsynen att upphöra.

För att människor ska ha förtroende för rättsväsendet krävs det att lagen upprätthålls och att de som begår brott straffas. MUF Stockholm anser självfallet att de som begår brott i möjligaste mån skall straffas på ett sätt som möjliggör för dem att rehabiliteras och återgå till ett hederligt liv. Men i vissa fall, såsom upprepade våldsbrott, måste man också inse att det finns en gräns för samhällets tålamod: det handlar ytterst om att skydda hederliga samhällsmedborgare från kriminalitet. MUF Stockholm anser exempelvis att straffrabatt (att man får lägre straff om man döms för flera brott samtidigt än om man skulle ha dömts vid olika tillfällen) är oacceptabelt och urholkar förtroendet för rättsväsendet hos människor i allmänhet och brottsoffer i synnerhet.

Brott ska inte löna sig. I Stockholm har vi de senaste åren fått se det ena värdetransportrånet mer spektakulärt än det andra. Men det handlar också om vardagsbrottslighet och otrygghet: tjejen som är rädd för att gå genom en park ensam eller killen som inte vågar åka tunnelbana hem en sen fredagskväll. Sådan otrygghet utgör oacceptabla inskränkningar i människors frihet. Därför är det viktigt att ha ett starkt polisväsende och en brottsuppföljning som fungerar. Alliansregeringen har sett till att Sverige fått 3 000 fler poliser. Det är en stor framgång, men vi kan inte nöja oss med det!